Min bebis o jag!

Känner igen det där! Saknar lilleman om jag har sovmorgon eller farmor tar honom på promenad en timme eller två. Visst kan det vara skönt en stund men oftast inte så länge ...

jag kan till viss del hålla med dig. samtidigt som barnet mår bra av att få träffa andra o vara ifrån sina ´föräldrar lite så brukar jag oftast må ganska dåligt när vi är ifrån varandra. När vi var i gbg o sov över på hotell gjorde jag inget annat än att sakna honom. De gör jag jämt när jag är ifrån honom, även om jag vet att han har det bra. det är väl så det ska vara o vara mamma antar jag. och som jag känner just nu så är jag väldigt tveksam till att lämna bort honom mer, bara för jag vet hurdan jag blir.kramis

Första gången vi lämnade bort Ebba var jag nästan förstörd haha :) Då ville jag ringa hela tiden för att se hur det gick m.m. Men andra gången gick det lättare och då kunde jag faktiskt slappna av. För jag vet hon har det bra hemma hos sin mormor. Men det är ju så olika från person till person. Man ska ju känna sig trygg när man lämnar bort dem också.

Tror inte heller jag skulle vilja vara ifrån min bebis.

jag är likadan, har inte varit ifrån Isak mer än korta stunder än när jag varit ute och ridit, det känns fortfarande fel att lämna bort honom till mina eller andreas föräldrar.



Dock ska jag ju börja plugga nu i september men då går ju andreas hemma men usch vad det svider i mammahjärtat att lämna sin älskling så långa stunder varje dag.

jag håller med dig! Ett par timmar ifrån sitt lilla frö räcker mer än nog. Längre tid än så vill jag nog inte ha. Då blir det tomt och jag kan iaf inte tänka på något annat än vad Ludwig gör och hur han mår. ^^

Kycklingmamma? :o)

Klart att det är jobbigt att lämna bort dom små. Men det är nyttigt för både dom och oss. Dessutom så behöver man lite egentid. Bara att få komma i väg å äta på restaurang med sin stora älskling i några timmar är lagomt!

Kram

jag är verkligen din motsats i detta. eller samtidigt inte. jag saknar ju elton fruktansvärt. längtar. men itne så att jag vill ha honom NU. jag längtar lixom tils vi ska ses. det är en skön känsla. jag tänker på dem som blir trötta på sina barn, som aldrig får sakna eller längta. som aldrig kan lämna bort. för det är faksitk så oxå att barnet mår bra av att lämnas bort, om det är någon barnet tycker om o som mam o pap litar på. för barn behöver veta att de klarar sig själva, känna sig självständiga, modiga, starka och våga göra saker utan sin mamma o pap. det kan bli jättesvårt o jobbigt för barn att separera från föräldrarna när de aldrig fått öva på det tidigare i livet. tex när de ska börja på förskolan, då har man gjort sitt barn en tjänst med att visa barnet att det itne är något farligt med att mam o pap inte är där. att det går lika bra utan. att aldrig lämna bort sitt barn visar ju barnet att det är något otryggt, något farligt och konstigt. och när det väl händer blir barnet rädd o ledsen.



ibland tror jag verkligen det är mer mamman än barnet det hänger på. som mammor som ammar upp i hög ålder. det är inte barnets behov, det är mammans - som tillfredställs. samma me o lämna bort, barnet vet inget annat, barnet är nöjd med det som mamma o pap visar den är det rätta. jag strävar efter att visa elton att han är trygg i sig. och inte att jag är ett måste för att han ska kunna känna sig trygg och glad och nöjd. det är viktigt för mig.



men alla känner ju såklart vad som är viktigt för dem.

johooorå. samma här. men en timma eller två är rätt skönt någon gång :)

ah det är lungt. Väg in dig nästa onsdag istället :)

Vad gör ni idag? kramar

Nog kanske det är så att man "gör sitt barn en tjänst" om man tränar på att lämna bort det. Men, det gör det ju inte lättare för det.. Jag har varit ifrån Jonas 2 hela dagar när jag gick in och extrajobbade. Det var roligt på ett sätt att komma ifrån en stund och göra annat, men vilken vånda.. Det kändes fel på ngt sätt att vara ifrån honom så länge - vi hör ju ihop. På kvällen när jag kom hem efter jobbet blev han överlycklig och det var en härlig känsla, men den känslan varade inte länge när jag tänkte på att jag skulle iväg igen dagen efter..

Så, visst är det lätt att säga ,och intala sig, att det kan vara bra för barnet, men det är då inte särskilt roligt.

Jag kan inte vara längre ifrån Ella mer än ett par meter och kan absolut inte lämna irån mig henne till "barnvakt" än.

jag kände mycket mer så förut (då var det otänkbart att vara ifrån min älskade plutt!), sen blev jag tvungen att börja jobba... Så en månads jobb fick mig att "vänja mig av" med att vara med honom hela tiden... Men jag saknar honom ju helt klart om han inte är med mig, om det så bara är att han och J är på en promenad! Jag och J hade ju barnvakt för första gången här för en (?) vecka sen, så vi kunde umgås själva... Det kändes sååå konstigt! Men det var välbehövd tid tillsammans... Det där är så svårt! Men det är helt klart bäst att ha honom hos sig ;)