Why, oh why?

Något  som dyker upp i alla diskussionsforum på nätet för nyblivna föräldrar, och som jag reagerar på, är frågan om man lämnar bort sitt barn ofta. Tydligen är det så att om man är bra på att lämna bort sitt barn då har man barnvakt ofta. Och helst från det att barnet är ett par veckor gammalt. Alla behöver ju "egen tid". Och om man är dålig på att lämna bort det ja då blir det inte så ofta.
Varför(??) är man inte bra om man tar hand om sitt barn själv? Om man vill ha sitt barn med sig hela tiden. Om man inte känner något behov av att vara ifrån sitt barn.
Varför anses det så duktigt att kunna vara ifrån sitt barn (när det helammas) och låta en barnvakt ge barnet ersättning (för det är ju sååå bekvämt) bara för att liksom.
Varför är man inte lika duktig om man är hemma eller tar med sig sitt barn på en fest och ammar? 
Jag bara undrar...

Postat av: Madde, Melkers mamma.

Åh vad jag håller med dig! Man får lätt känslan av att när ungen är ute då ska man lämna bort den för att det är bra och för att man "behöver" egentid. Enda sedan Melker föddes har det haglat över mig att man faktiskt behöver vara utan sina barn ibland, men jag har aldrig känt det behovet, jag vill vara med honom och jag VILL inte lämna bort honom.



Det är först nu när jag börjat plugga som jag känner att jag behöver några timmar "ifred" för att klara läxorna, men annars vill jag ha med honom överallt, det tror jag han kommer uppskatta i framtiden, att han fått vara med sin mamma & pappa och leva TILLSAMMANS med dom .



Bra inlägg!

2010-01-25 @ 14:53:48
URL: http://enolsson.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jag är ju ett praktexempel på en sån som har barnvakt ofta. och jag trivs med det. jag tror man måste gå efter sin egen känsla vilket kanske itne alla föräldrar förstår. sen så tror ja oxå det beror på hur man vill att sitt barn ska uppfatta situationen "att ha barnvakt", för mig så vet ja att jag kommer ha barnvakt en del o ville sen tidigt att elton skulle uppfatta det som positivt/kul och tryggt. att det inte är jobbigt eller att han är ledsen över att vara ifrån mig. att det helt enkelt är normalt och inget som är chockande eller konstigt för honom. dessutom för att göra dagis till något neutralt att vara ifrån sin mamma o pappa så inte det blir så att han är ledsen alla dagisdagar. men vet man med sig att man inte kommer behöva lämna bort sitt barn eller inte ens känner för det så ska man ju inte utsätta sig själv lr barnet för det tycker jag. jag vande honom tidigt o han bryr sig inte. precis så som jag ville ha det. vill inte vara hans enda trygghet, tänk om det händer mig någonting. då måste han kunna vara trygg med andra.



sen skulle jag aldrig lämna till någon jag inte litar 100% på om det är en vanlig barnvaktsdag då vi tex behövde flytta, då får ju tex min eller tommys mamma el pappa ta honom.



Man måste följa sitt hjärta o väga fördelar mot nackdelar. o sitt liv hur man lever msåte ju funka med hur man gör. Behöver man aldrig barnvakt ska man ju inte behöva vänja dem vid det heller.



samma sak med egentid. är man en som itne känner för egentid så behöver man ingen. är man en sån som verkligen vill ha det msåte man med gott samvete få lämna bort barnet.



men viktigaste skälet av allt om ni frågar mig det är att barnet blir tryggt i SIG när det får vara ifrån sina stora tryggheter mamma o pappa o bli en egen trygg person. då kommer den att känna sig trygg i alla situationer. Ibland kan mammans känslor för barnet ta över. barnet kanske itne har behovet som mamman har , altså att barnet utan problem kan tycka om att vara utan sin mamma men mamman inte gillar att vara utan sitt barn om ni förstår mig.



Erika (sen så är ju det bästa enligt mig att va så mkt som möjligt med sitt barn men om man behöver vara ifrån låta sig till det utan skuldkänslor)

2010-01-25 @ 16:48:38
Postat av: Förvirrade Morsan

jag har stött på fler som tycker tvärt om, att ju oftare man lämnar bort barnet, desto sämre mamma är man (tydligen). jag säger, låt var och en göra som de mår bäst av =)

2010-01-25 @ 23:50:47
URL: http://forvirrademorsan.blogg.se/
Postat av: Linda E

Ja visst är de lite konstigt att egentid har blivit så viktigt.... Jag tror de blir bäst om man gör som man själv känner, men på nåt vis känns de väl mer som att man har väl inte skaffat barn för att nån annan ska ta hand om dem?? De kommer en tid när de inte VILL vara med mamma å pappa.... Min son på 4 år kan vara helt förtvivlad om han inte får vara med farmor lr mormor SJÄLV å helst en hel dag....

2010-01-26 @ 13:03:35

Lätta ditt hjärta:

Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback
RSS 2.0