Kattbus
Helt plötsligt låg han i fotändan och kikade över kanten efter Sara. Börjar det bli lite farligt att ha honom i sängen kanske? Fast han rör sig ju inget när han sover, då pressar han sig mot mig bara. Och vi har ju hans säng mot våran som ett skydd.
Nu har gossen sovit i en halvtimme bredvid mig här i soffan. Kimmen sover fortfarande uppe i sängen, han gick och la sig kl 03 om jag inte minns fel. Jag ska titta på Days of our lives (Våra bästa år). Sara är ute och busar, det visade sig att hon inte hade varken mat eller vatten nere så det var därför hon försökte väcka oss. Annars är hon lugn och snäll!
meja är väldigt hårdhänt med vår katt också. Katten retas dock med henne och flyttar sig pecis innan Meja kommit fram. Om och om igen :)
Det kan jag dessvärre inte göra även om han nu skulle somna. För han kan när som helst sjunka i syresättning när han sover så han ska alltid ha vaket vak när han sover med. På nätterna kommer det peronal som sitter hos honom men på dagarna blir det jag som måste se efter honom. Alltså kan jag inte sova ikapp missade timmar... :oP
Tack för din kommentar hos mig på föräldrabloggar.se's gästblogg!
Jaa, days of our lives är helt fantastisk! Den måste ju ha gått längre än någon annan såpa i hela världen =P
Jaa, gud passa dig för småttingarnas movements!! Helt plötsligt ligger han på golvet och skriker.
Kommer ihåg första gången Vår lilla Wilda rullade ner, jag blev så olycklig och vi åkte in till akuten (eftersom hon var mindre än 6 månader vill dem alltid kontrollera), men jag hade gjort mig mer illa än vad hon hade. Som jag grät! ALDRIG igen.... fast ja, nu har hon trillat ett par gånger så man blir ju rätt avtrubbad. Lägg ut kuddar/täcke på golvet vid sängen är ett tips!
Min jonas låg alltid i sängen bredvid mig på mornarna förut, men så en morgon råkad vi båda slumra till och helt plötsligt vaknade jag av att han hade ramlat ur sängen. Han hade glidit ner mellan vår säng och spjälisen.. =/ men, sm tur var så gick allt bra, fast han fick en rejäl bula och blev röd på näsan..
ja, det är ju samma anledning till att jag började blogga=) känns lite omständigt att sluta kanske, det är ju ett så himla bra sätt att spara allt på... Jag ska kanske inte sluta trots allt ;) och det är ju kul att det finns folk som gillar den=)
Dela gärna med dig av din berättelse här; http://gastbloggen.bloggme.se/?p=33
Det skulle betyda mycket för mig =)
Ja, eller hur...? Man känner sig så gnällig som "har mage att klaga över att få vara mammaledig!"
=/
Nåja, det är som det är.
